Peace and (love)!

Kan ju be om att få tala om att föra veckan spenderades i Borlänge på peace and love, och det var... En upplevelse...

Kan ju börja att säga att jag ALDRIG mer tänker vara funktionär på en festival NÅGONSIN igen! Det var, helt allvarligt, det värsta jag någonsin gjort.
30 timmar skulle vi jobbar, 30 TIMMAR!!!!!!
Jag och min kära vän Kim åkte hem efter 18..
Först när vi hade åkt i 8 timmar i oavbrutet ÖSregn från kära Halmstad och upplevt 3 vattenplaningar (det var inte så farligt som det låter) så skulle vi påbörja vårt 12 timmars pass, också det i absolut ösregn alla 12 timmar tur jag redan var sjuk annars hade jag definitivt vart det nu. För trots stövlar och regnkläder var man totalt genomdränkt och stelfrusen..

Sen blev det ett till 6 timmars pass och efter det gav vi upp för inte nog med att vi inte fick jobba tillsammans som vi hade blivit lovade utan vi fick ingen matpaus på våra 6 timmars pass och bara en på vårt 12 timmars pass och det stod klart och tydligt att man fick ett mål mat per pass.. Dessutom fick vi BARA nattpass förutom dagen vi egentligen skulle åka hem för då skulle vi jobbat 05-12 för att sedan åka hem åtta timmar igen.
Jag kan säga som så här att jag aldrig någonsin har gråtit framför någon annan vuxen än min mamma men efter att vi fått vänta i två timmar efter en gubbe som lovat att vi skulle få åka hem utan fakturering tillsammans med en massa tanter som inte trodde på oss och bara var allmänt jobbiga och otrevliga så brast det och plötsligt var den buttra mannen inte så butter när han stod och väntade på två trötta och en snyftande tjej som skulle äta upp sina mackor de fått för att sedan skriva under avtalet. ALLA var så otrevliga där tycker jag, och förvirrade, eller det kanske bara var jag.

Som om inte detta var nog så startade inte bilen när vi kom fram till parkeringen och efter att jag fått vänta själv med packningen i 45 minuter så övervägde jag att lämna allt och hoppas att jag inte hittade Kim våldtagen och mördad men just när tanken slog mig kom det en kille gåendes och berättade att vår bil inte startat och att hans vänner startar upp den med startkablar nu, så söt han va blev nästan lite kär!

Så efter att beslutat att vi skulle hem runt tre tiden begav vi oss hem klockan elva.. Vi var tvungna att stanna och sova på vägen som självklart fylldes med ösregn igen! Kim fick köra hela vägen för jag var så trött att jag inte kunde se rakt. Väl hemma har nog min säng aldrig känns så bekväm, maten aldrig vart så skön och duschen aldrig varit mer uppskattad.

Det var de lilla äventyret de..

MEN

den lediga tiden hade jag ofantlig kul och det var jättekul att se alla artister även om vi inte han se så många, simpel plan och rise against var överlägset bäst tycker jag! Och snyggast.. ;)
Det var så roligt att träffa så många olika människor också från hela Sverige med alla möjliga dialekter, de flesta trodde vi var från Skåne....
Så det var faktiskt inte bara hemskt, de två dagarna vi hade ledigt och kunde supa hade jag skitkul så jag kan definitivt tänka mig att åka tillbaka men då ska jag fan betala vart enda öre!!

Jag ångra inte att jag åkte dit men jag ångra definitivt inte att vi åkte hem det ända som jag tyckte va synd att vi missa var skrillex men det kommer väll fler tillfällen :)

Så nu avslutar jag detta något deprimerade och långa inlägg med att säga att de var de värsta, hemskaste, regnigaste och kallaste veckan i mitt liv men också en av de roligaste!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0